Lilla Harrie och stora Örtofta

Beskrivning

Lilla Harrie och stora Örtfota – dynamik och divergens Två byar i Harjager

Detta är berättelsen om två byar som ligger längs en å. Den ena byn kallades ”Den lilla åkern i skogen” och den andra ”Nybygget vid vägen” – den stora väg där stenen kördes från stenbrotten till domkyrkan.

I Lilla Harrie stod bautastenarna tätt och i Väggarp vilade örnarna sig på de resta stenarna på Örnkullen. Så bosatte sig en ny grupp människor på Tomten i oran – Örtofta. deras uppgift kan ha varit att övervaka stenvägen och passagen över ån. Vid Flottmansbron över Kävlinge å byggdes ett kapell. I Lilla Harrie fanns kungens fogde, ätten Thott och kyrkoherden, medan birketingshuset låg invid Örtoftagården.

Omkring år 1500 byggdes Örtoftagården om till ett stenhus med vallgrav medan adelsmännen sedan länge hade flyttat till Lilla Harrie. Väggarps by flyttades till slottets närhet. Örtoftaherren gav kyrkoherden en ny prästgård invid Väggarps kyrka och sitt nybyggda slott. Socknen kom nu att döpas om från Väggarp till Örtofta.

Krigen ödelade men samhällena återuppstod. Lilla Harrie mölla hade under åren olika herrar. I de danska räkenskaperna för Kongens Mølle kan driften följas i detalj. Verksamheter blomstrade ett tag och försvann igen.

Skiftena gav två lantbruksmiljöer. En slottssocken och en bondesocken. Bönderna kivas i många år innan kyrktorn byggdes i Lilla Harrie medan kyrkan i Örtofta revs och byggdes om på Grevens önskemål. Lilla Harries kyrkoräkenskaper ger en livfull berättelse om en kyrkas omvårdnad.

Berättelsen om byarna slutar innan industrialismen skapade en miljö med mekaniska industrier och en stor kvarn i den ena socknen medan en gigant inom de agrara livsmedelsindustrin anledes i det feodala landskapet invid Stambanan i den andra.

En divergerande, dynamisk och spännande utveckling presenteras i denna bok om två byar i Harjagers härad – Lilla Harrie och stora Örtofta.

Författare: Anders Ödman
Harjagers härads Fornminnes- och Hembygdsförening